Om två minuter ska jag kila iväg för att ta bussen. Jag ska till en vän i Gävle. Ni ser inte mer av mig förrän i helgen. Fullt kör här..

Bye! 

Tog nyss in grisarna igen. :) De och jag hade det riktigt bra där ute! Allt var väldigt behagligt.

Domino tyckte minsann att allt gräs jag gav honom utifrån var mycket godare, lilla fjanten. ;) Han verkar fullt och heligt tro på "Gräset är mycket grönare på andra sidan"-uttrycket.

Rabarber har blivit mycket socialare och modigare på sistone. Trist att jag ska åka ifrån honom och Domino imorgon igen. Jag vill ju socialisera den lilla bubben mer. Saknar mina grisar hela tiden när jag är borta.  

För lite mer än en månad sedan gick Dianthus bort. För lite mindre än tre månader sedan gick Cinnober bort. Jag fixade gravstenen idag; borstade bort jord och barr, plockade bort de(nu vissna) blommorna som jag lagt dit när Dinno begravdes, tände ett ljus för dem och dekorerade äntligen med en text. Texten blev lite sne(bilden med för den delen), men det är ju tanken som räknas...


Under stenen till vänster vilar Maja och Emma ihop, under stenen i mitten vilar Cinno, under stenen till höger vilar Dianthus.

Nu står ljuset vid mitt sovrumsfönster istället och lyser för dem. Hoppas att de har det bra, vart de än är nu...

Igår kom jag hem igen efter att ha varit med pojkvännen. Vi hade en trevlig helg där vi knappt kom utanför huset. Jag hade gärna sagt att det berodde på det faktumet att det i minst ett dygn regnade, men får helt enkelt ta och erkänna att vi bara var lata och fick nyvunnen fascination av spelen Sim City 4 och Hitman. Utöver detta såg vi på en underbar film med George Clooney i huvudrollen(O brother, where art thou? - rekommenderas varmt) och pratade massor, massor såklart. Plus att vi åt massor, massor. ;)

Regnet kom i alla fall och släppte ner en piskande skur, men idag är himlen än en gång blå och temperaturen behagligare än tidigare. Hoppas att vattnet räckte för att få till lite växtlighet. Jag inbillar mig att det ser lite grönare ut... grisarna ska ut nu om kvällskvisten för att få smaka på det gräs som faktiskt hållt sig grönt hela tiden.

Jippie! Äntligen, efter en månads torka, ser det ut som att det ska regna lite! Regndanserna har belönat sig. Det har duggat lite idag och de gråa molnen som täcker himlen består. Har vi tur regnar det lite idag. Kanske får man tillbaka det gröna gräset, äntligen!

Nu ska jag kila till pojkvännen, som är tillbaka efter en och en halv vecka i Turkiet. 

Det var bra länge sedan som detta projekt (del 1) påbörjades. Snart två månader sedan och det är ännu inte färdigt! Jag tänkte därför dedikera detta blogginlägg åt att uppdatera hur långt(eller ja, kort) jag kommit på arbetet.

Under den första veckan var tre väggar grundade. Därefter tog det stopp och inget blev gjort på lång tid. Jag tänker visa lite bilder nu. Tyvärr har jag inga före-bilder(haha), men ni kan ju se vilken ful grågrön tapet och bård det brukade vara ändå. Först var tanken att jag skulle behålla bården(därav tejpen på den), men det såg inte alls bra ut, så jag ändrade mig efter jag hade grundat klart.

 
Lugn, det är inte gulgrönbeigetonad vit vägg jag har nu. ;) Det blev bara så efter grundningen, plus att lampljuset gör att det ser gulare ut. Och det är bara tillfällig inredning.

Först för ett par veckor sedan började jag ta tag i arbetet igen. Nu har de tre påbörjade väggarna målats med tre lager färg, exklusive grundfärgen. Kvar är bara bården och fondväggens färg, vilka båda valdes ut idag. Imorgon ska fondväggen målas(klart?) och nästa vecka kommer vi att få bården. Så förhoppningsvis är väggarna färdiga till augusti.

Det har varit och lär bli ett smutsigt jobb.

Den senaste månaden har jag funderat väldigt mycket på hur jag ska göra med mitt rum och idag kom jag fram till att; ska jag göra en room makeover kan jag väl ändå gå fullt ut? Så mamma och jag tog någon timme eller två till att mäta ut och planera inredningen. Nu vet jag precis hur jag vill ha det! Skåpet på den näst sista bilden ska målas svart, möbelskaran ska utökas med en garderob och marsvinen ska flytta tillbaka in i mitt rum. Tavlor ska upp på väggarna och det ska bli så fint! Äntligen! De senaste tre åren(dvs ända sedan vi flyttade in) har mitt rum sett sååå tråkigt ut. Nu ska det bli ändring!

Jag återkommer med en tredje del om room makeovern när bården kommit upp ordentligt. Då ska ni få se resultatet av väggmålningen. Längtar till att jag själv får se det!

Idag träffade jag V, för första gången på... ja, jag skäms ärligt talat för hur lång tid det gått. Vi har inte setts sen hon bytte skola. När jag tittade tillbaka bland blogginläggen visade det sig att hon tydligen bytte skola vid månadsskiftet mars/april. Det innebär att vi inte setts på nästan 4 månader. (Va? Är vi snart inne på augusti? Var det inte juni alldeles nyss? )  Usch, det är ju för skamligt! Vi som skulle ses minst en gång i veckan eller vad var det vi sa...

Vi hade det i alla fall jättetrevligt. Spelade kort, åt oss dömätta och pratade förstås. Jag fick äntligen träffa hennes pojkvän A. De har varit tillsammans i tre månader nu. Ojoj, vad tiden rinner mellan fingrarna. Jag börjar nästan få åldersångest. ;) Snart är jag 16 år. Tonåren bara virvlar förbi(usch då, jag vill vara tonåring för evigt - sisådär 18 år gammal för alltid låter inte helt fel). Förut tyckte jag att tiden gick för långsamt, nu för snabbt... ska det aldrig vara helt perfekt?

Puh, vad varmt det är...   Det är riktigt så att jag inte orkar sitta här och skriva mer. Nu ska jag ta ett glas vatten och sen är det nog sovdags som gäller. Natti, gott folk!

På många sätt är jag och min syster som natt och dag. Synen på djurägandet hör till en av de punkter vi inte håller med varandra om, vilket jag inte var fullt medveten om förrän idag. Jag visste att hon saknade intresse för marsvinen, men mer än så visste jag inte.

Tydligen tyckte hon följande:
1. Mitt rum är en olämplig plats för att hålla marsvinen. Det är mörkt, inte lika tillgängligt för resten av familjen och marsvinen kommer att bli skygga för att resten av familjen inte kan pyssla med dem lika mycket. Hon påstod att Cinno och Dinno var osociala och att anledningen var att de bodde i mitt rum.
Mina motargument: Att det är mörkt stämmer ej. Jag har oftast rullgardinen uppdragen och fönstret ligger nästan helt åt en solsida. Att det inte är lika tillgängligt för resten av familjen tycker jag på vissa fronter bara är bra, eftersom mina bröder tycker om att reta marsvinen och samtliga i familjen tycker om att göda dem. Det vore bra om jag kunde få lite bättre koll på deras kost. Jag är i mitt rum dagligen, så de kommer att socialiseras av mig. Marsvin har dock inget behov av mänskligt umgänge, så det gör ju egentligen ingen större skada att de inte pysslas med precis lika mycket. Slutligen; hon har aldrig brytt sig om marsvinen, vad vet hon om Cinnos och Dinnos sociala förmågor. De var otroligt sociala, det kan jag lova, inte bara för mig.

2. Utställningar är fel. Det är inget roligt för marsvinen och skönhetstävlingar är i sig fel. 
Mina motargument: Det stämmer att det kanske inte är det roligaste för marsvinen. Dock tar de ingen större skada av det heller och jag ställer ju inte ut dem ofta, i genomsnitt 4 ggr per år. Jag håller med om att skönhetstävlingar är fel och jag skulle inte kalla marsvinsutställningar för skönhetstävlingar. Jag ställer för närvarande mest bara ut marsvinen i PET som ej rör utseendet, men inte ens rasutställning ser jag som skönhetstävling. Rasstandarderna är inte definitionen av skönhet, det är definitionen av ett utseende som uppfödare strävar efter att få fram för att det är roligt med tävlingar. Att tävla med den djurart man älskar mest i hela världen är ju inte helt fel.

3. Marsvin är fel djur för mig. "Är vi inte lite för gamla för sånt här?" Hon påstod att jag valde marsvin bara för att jag kunde kontrollera/utnyttja dem mer än jag hade kunnat kontrollera/utnyttja exempelvis en hund. Marsvinen är instängda hos mig.
Mina motargument: Jag är verkligen inte för gammal för att ha marsvin. Hade jag varit det hade inte en människa kunnat ha marsvin, åtminstone inte hela marsvinens liv. Det finns ingen åldersgräns för djurägande(eller jo, barn under 10-12 år bör inte bära ansvaret själva).
Jag har verkligen inte marsvin för att jag kan utnyttja dem lättare än något annat djur(vad vet hon egentligen om mitt marsvinsintresse?). Jag har marsvin för att jag älskar deras personligheter och utseende och kan ta hand om dem. De bor på en normalstor yta och ska snart få bo på en yta som är dubbelt så stor som många andra marsvins boyta. De får också springa lösa på golvet varje vecka. De trivs, så de är verkligen inte instängda.

Jag fick inte chansen att ta mina motargument med henne i person, tyvärr. Hon verkar inte vilja ta in någon annan syn på saken. Jaja, det är hennes förlust. Jag sköter mina marsvin på det sätt som jag finner är bäst. Man kan ju fråga sig varför hon ens har en åsikt om ett ämne hon inte har någon erfarenhet av...