Min bebis är ingen liten bebis längre. Det har jag verkligen insett ända sedan Nellies ungar kom till världen. Nellie minskade några storlekar i omfång då och det märks att Brumma är större än henne nuförtiden(100g större!). Plus att äkta små bebisar blir lite kontrast mot henne.

Brumma, några dagar gammal.

Bilden ovan var den jag såg när jag blev intresserad av henne första gången. När jag såg henne på riktigt föll jag pladask för henne och visste jag att hon bara måste bli min. Ett långhår som inte är ett långhår, grey som inte är grey(oja, hon var rödögd som bebis), tan som inte är tan, ett osocialt marsvin som inte är ett osocialt marsvin. ;) Hon är verkligen speciell.

 
Brumma, 5 veckor.

Det kändes svårt att komma åt hennes hjärta och hon är fortfarande en liten hare i buren, men jag har insett att det bara är sån hon är. Hon verkar ha mer problem med att komma överens med andra marsvin än med människor. Med mig, bortom alla andra marsvin, är hon så trygg och rar.

Brumsan idag. Inga bilder lyckas fånga hennes söthet ordentligt, enligt mig. ;)

Aldrig hade jag anat att hon skulle växa upp så snart! Jag trodde att hon för alltid skulle vara mitt lilla dvärgmarsvin. Och hon må kanske inte vara det längre, men hon kommer alltid förbli min söta, underbara bebis, oavsett ålder.

Grattis älsklingen!