Ja, tyvärr måste jag skämma bort marsvinsbebisarna och mamma marsvin i bloggen just nu.  Men de är ju för härliga! Jag lovar att nästa marsvinsinlägg ska handla om några av mina andra underbaringar.

Mamma Nellie verkar tycka om sin roll som mamma. Hon är så snäll och tolerant mot de små, när de alltid kretsar kring henne och snutta eller äta allt som hon äter. Det tär dock en del på henne. Hon är väldigt smal just nu, lilla stumpan.  Hon mår bra och äter jättebra, men kanske behöver lite hjälp på traven för att hålla vikten när ungarna diar... jag ska nog beställa hem Critical Care så snart som möjligt.

Och småknattarna, ja... de är svåra att fånga på bild nu, måste jag säga!

Remus, 121g liten, är minst och gör kanske också minst väsen av sig. Han har en liten virvel på ryggen och dubbla framkantsveck, och kanske är det just det som gör honom så fruktansvärt söt? Han är lugn och ägnar hellre tiden åt att nosa och smaka på saker än åt att ränna runt och störa de vuxna. Han känns som en Ferdinand på något vis. ;)

 

Rhea, 123g nu, är både i mitten gällande vikt och personlighet i kullens skala. Hon verkar redan ha fattat tycke för Nellies favoritplats; tegelstenen och hon är nog allt mammsen(och pappsen) upp i dagen på fler sätt, skulle jag vilja säga! En underbar balans av tolerans och egen vilja. :p Det är fastslaget att hon ska stanna nu. Hon kommer att passa perfekt in i flocken, det är jag säker på.

Romulus, 126g stor, är störst och kanske också piggast av allihop! Inte hade jag trott det när han föddes. Det tog lång tid innan han kom igång jämfört med de andra två. Men när han väl kommit igång går det visst inte att få stopp på honom. ;) Han är nog pappa upp i dagen, en busig charmör. Nog är han rätt lik honom också, hur pappa Merino såg ut som bebis?

Men alla tre är under intensiv utveckling fortfarande, så man vet ju inte vad som kan komma att hända i fortsättningen. ;)