Jag är tillbaka från veterinären sen en tid tillbaka. Det är inte ringorm! Det vita, skorviga området syns inte till längre och istället så är hela pälsen infesterad av static... jag skulle tippa på att det var en statichärd ovanför ögat förut. Så blir det när man är dålig på att behandla i ansiktet... nedrans static, att det ska vara så svårt att bli av med! Men hellre det än ringorm ändå, alla gånger!

Jag insåg att det inte var ringorm redan innan jag gick till veterinären, men jag drog dit ändå. Nu pga masken jag fnulat på i månader. IRL har jag gjort mer väsen av min oro än jag gjort på bloggen, just för att jag mest bara blivit kallad paranoid här hemma och inte hade lust att framstå som så här med...

Alldeles i början av januari drog jag då till veterinären(efter att ha planerat detta sen i början i december) för att få något mot mask. Jag ville ha ivomec, men hon sa att stronghold skulle vara bättre, så det blev det. Jag behandlade och avvaktade i en månad. Den röda urinen har sen dess upphört/minskat hos flera av marsvinen och samtliga har slagit viktrekord efter att ha stått relativt stilla i flera månader, så jag tror att det har hjälpt *peppar peppar ta i trä*. Men det känns inte helt bra ännu och jag har läst att ivomec ska ta mask mycket bättre än stronghold gör, så jag ska pröva med det också nu.

Jag borde lyssna mer på min intuition tror jag. Då hade jag kunnat fått bukt på detta redan i oktober... jag känner mig som en sådan idiot. Men, men... bättre sent än aldrig? Allt är fixat nu, jag ska få ivomec sen.

Jag tycker om den här veterinärkliniken. Den är nära(7 min promenad bort!), förhållandevis billig och veterinärerna är väldigt kloka och snälla. Jag var inte hos veterinären med mest marsvinserfarenhet idag, men jag tycker att hon är så bra ändå! Hon erkänner att hon inte kan marsvin särskilt bra, men verkar verkligen vilja lära sig mer. När vi diskuterade lyssnade hon på mina tankar och tog in det jag hade att säga(super!). Jag ska få ivomec nu, men eftersom hon var osäker på doseringen ska jag återkomma nästa vecka för receptet. Hon vågade inte skriva ut något utan att veta helt säkert.

Det märks verkligen att hon bryr sig om djur. Hon var lite orolig över att Rabarber skulle bli förkyld på 7 min-trippen hemåt, och rådde mig att ta honom under jackan istället för den bäddade transportlådan jag tog dit honom i.

Ärliga veterinärer som faktiskt bryr sig, det tycker jag om!