Ugh, tidigare ikväll var jag på väg att ladda upp bilderna från i onsdags i ett album, när jag plötsligt hörde ett ljud. Det lät som att något trippade ovanför mig. Jag lyssnade och var på helspänn(hade någon försökt skrämma mig då hade jag säkert hoppat upp till taket av förskräckelse), det lät verkligen som att något sprang från den ena sidan till den andra ovanför mig, på vinden. Jag fick lätt panik när jag kopplade att ljuden lät som mustassar mot vindsgolvet eller råttsteg. Jag rusade till nedervåningen och vågade inte gå upp till övervåningen igen på flera timmar, rädd för att bli attackerad av... en råtta?

Okej, min vilda fantasi fick mig att inbilla mig att det här var början till ett Paranormal Activity-scenario, men innan den tanken slog mig blev jag faktiskt riktigt skraj av blotta tanken att möss/råttor bodde där uppe. Bildade en syn i mitt sinne, där en flock blodtörstiga och rabiessmittade råttor hade tagit över vinden. Fullkomligt orealistiskt att det någonsin skulle hända, men ändå fick jag den bilden i huvudet så fort jag tänkte på råttor och möss på vinden. Det ledde förstås till tankar om hur man kunde bli av med ohyran också.

I tanken var det ohyra som behövde elimineras eller åtminstone förflyttas omgående. Men möss eller råttor på vinden... så mycket värre än möss och råttor i naturen kan det inte vara. Visst, de är objudna gäster som man naturligtvis vill få ut, men att bli rädd för dem som jag blev... det finns det ingen egentligen anledning till. Vad gör objudna vilda möss/råttor mycket äckligare och läskigare än de som finns i naturen eller de tama? Varför blir de titulerade som ohyra? Jag menar, jag tycker ju om vanliga tamråttor och tammöss(vill till och med ha tammöss, tycker att de verkar underbara). Ändå skrämde den vilda versionen mig. Vindsråttor är ingenting för mig.

När jag gick upp till övervåningen ett antal timmar senare och lyssnade mer noggrant upptäckte jag att det finns en stor risk att det jag hörde var min bror som klickade på tangentbordet till sin dator, men man ska aldrig vara för säker... mamma ska troligen kika uppe på vinden imorgon när det är ljust. Själv tål jag inte vindar efter att jag sett den tidigare nämnda filmen.
Men det här fick mig bara att tänka lite... jag tycker att det är så intressant hur hjärnan funkar ibland.

Jag är i alla fall mycket lugnare nu, kan sitta inne på mitt rum utan att få för mig att en psykiskt störd råtta ska sticka en kniv i ryggen på mig eller något.   Hoppas att mina drömmar blir befriade från sådana läskiga föreställningar, jag ska ju gå och lägga mig om en stund. Foton får ni se imorgon, om jag har tid.

 

Felicia

22 mars 2010 21:47

Vi har också möss på vinden, fast bara på vintern (de brukar ju flytta ut när våren kommer) - och den här vintern har jag bara hört det en gång.

Svar: Visst är det! :-)

http://grisenfrideborg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är dags att jag förnyar mig lite. Min tid på bloggplatsen är över. Sidan är enkel och har varit bekväm, men det är dags för mig att pröva nya marker, vilket förhoppningsvis kommer att bidra till lite mer aktivitet. Välkomna att följa min nya bl...

Nu är det äntligen sommarlov och jag kan kanske få igång bloggen igen! Det har verkligen varit fullt upp de senaste två månaderna. Aktiviteter och event. Marsvinsskötseln. Plugg och åter plugg. Men jag har nog inte pluggat förgäves! Betygen har kommi...

Ja, för ungefär en månad sedan uppgraderade jag mig äntligen till en smartphone(bara sisådär 2 år efter alla andra). En supertrevlig Samsung Galaxy Nexus!   Nu är jag helt smartphone-frälst och söker efter lämpliga appar för det mesta. Gissa...

Ojojoj, vad mycket jag har i skolan just nu... jag insåg det inte förrän den här veckan. Av den anledningen har jag varit lite handlingsförlamad på sistone. Det är något utav en ond cirkel...   Här är alla saker som borde vara klara typ nu... ...

  Ja, det här har Pärlan råkat ut för. En jättesvullen tass. Jag tar hand om henne så noggrant jag kan nu... hon har magrat lite den senaste månaden, så det här är det sista hon behöver. ...