På många sätt är jag och min syster som natt och dag. Synen på djurägandet hör till en av de punkter vi inte håller med varandra om, vilket jag inte var fullt medveten om förrän idag. Jag visste att hon saknade intresse för marsvinen, men mer än så visste jag inte.

Tydligen tyckte hon följande:
1. Mitt rum är en olämplig plats för att hålla marsvinen. Det är mörkt, inte lika tillgängligt för resten av familjen och marsvinen kommer att bli skygga för att resten av familjen inte kan pyssla med dem lika mycket. Hon påstod att Cinno och Dinno var osociala och att anledningen var att de bodde i mitt rum.
Mina motargument: Att det är mörkt stämmer ej. Jag har oftast rullgardinen uppdragen och fönstret ligger nästan helt åt en solsida. Att det inte är lika tillgängligt för resten av familjen tycker jag på vissa fronter bara är bra, eftersom mina bröder tycker om att reta marsvinen och samtliga i familjen tycker om att göda dem. Det vore bra om jag kunde få lite bättre koll på deras kost. Jag är i mitt rum dagligen, så de kommer att socialiseras av mig. Marsvin har dock inget behov av mänskligt umgänge, så det gör ju egentligen ingen större skada att de inte pysslas med precis lika mycket. Slutligen; hon har aldrig brytt sig om marsvinen, vad vet hon om Cinnos och Dinnos sociala förmågor. De var otroligt sociala, det kan jag lova, inte bara för mig.

2. Utställningar är fel. Det är inget roligt för marsvinen och skönhetstävlingar är i sig fel. 
Mina motargument: Det stämmer att det kanske inte är det roligaste för marsvinen. Dock tar de ingen större skada av det heller och jag ställer ju inte ut dem ofta, i genomsnitt 4 ggr per år. Jag håller med om att skönhetstävlingar är fel och jag skulle inte kalla marsvinsutställningar för skönhetstävlingar. Jag ställer för närvarande mest bara ut marsvinen i PET som ej rör utseendet, men inte ens rasutställning ser jag som skönhetstävling. Rasstandarderna är inte definitionen av skönhet, det är definitionen av ett utseende som uppfödare strävar efter att få fram för att det är roligt med tävlingar. Att tävla med den djurart man älskar mest i hela världen är ju inte helt fel.

3. Marsvin är fel djur för mig. "Är vi inte lite för gamla för sånt här?" Hon påstod att jag valde marsvin bara för att jag kunde kontrollera/utnyttja dem mer än jag hade kunnat kontrollera/utnyttja exempelvis en hund. Marsvinen är instängda hos mig.
Mina motargument: Jag är verkligen inte för gammal för att ha marsvin. Hade jag varit det hade inte en människa kunnat ha marsvin, åtminstone inte hela marsvinens liv. Det finns ingen åldersgräns för djurägande(eller jo, barn under 10-12 år bör inte bära ansvaret själva).
Jag har verkligen inte marsvin för att jag kan utnyttja dem lättare än något annat djur(vad vet hon egentligen om mitt marsvinsintresse?). Jag har marsvin för att jag älskar deras personligheter och utseende och kan ta hand om dem. De bor på en normalstor yta och ska snart få bo på en yta som är dubbelt så stor som många andra marsvins boyta. De får också springa lösa på golvet varje vecka. De trivs, så de är verkligen inte instängda.

Jag fick inte chansen att ta mina motargument med henne i person, tyvärr. Hon verkar inte vilja ta in någon annan syn på saken. Jaja, det är hennes förlust. Jag sköter mina marsvin på det sätt som jag finner är bäst. Man kan ju fråga sig varför hon ens har en åsikt om ett ämne hon inte har någon erfarenhet av...

Ja, grabben som fyller 4 månader idag har verkligen, som man brukar säga på engelska, "grown on me". Han har en så grymt härlig personlighet! Han är på många sätt väldigt lik Cinnober; framåt, nyfiken som få, glad och otålig. På samma gång är han lik Dianthus. De delar uttryck och han är så himla mysig och gosig. Han älskar att lägga sig till rätta och lata sig. Och jag älskar honom, sötnosen.   

Jag är fortfarande lite orolig över att han kanske fick Dinnos UVI(jag tycker att jag har rätten att vara nojig..), han kissade 4-5ggr på 1½ timme och såg lite koncentrerad ut när han gjorde det. Dock hade han ju i och för sig ätit gurka precis innan och det var inget småskvätt, inget blod och inga pip. Jag är nog bara fånig(*pepparpeppar*)...

Jaja, som ni förstår har Domino gått och blivit en solklar favorit här hemma, vilket är fullt förståligt. Av de tre veckor som Rabarber varit i min ägo har jag bara varit hemma en och en halv, så han är långt ifrån tam. Den närmsta tiden ska jag dock vara hemma. Då kanske jag kan få den personlighet jag såg förut att växa fram igen.

I skrivande stund är busarna ute på gräsmattan, som är mer utav en hömatta på många ställen nuförtiden.

De senaste veckornas värme, solsken och brist på regn har gjort stor skada, som ni ser. Jag fick placera buren på en av de få gröna platserna som finns kvar i trädgården.

Pappa hörde av sig i fredags och erbjöd rum över helgen i en stuga han hyrt för sommaren. Jag tackade ja och redan dagen därpå bar det av för att ta mig ner mot Göteborg. Ursprungsplanen var att jag skulle ta ett plan ner, men på grund av Arlandas dåliga organisering blev det inte av.

Jag kom dit i tid, tio i elva. Planet skulle avgå 11.30 och gaten skulle alltså stängas tio över. Jag såg upp mot skärmen fem i elva och där stod det att planet beräknades anlända 12.00 och ankomma på gate 37. Jag tog det då lugnt och satte mig vid gate 37 med en tidning i hand. 11.30 började jag undra... gaten hade inte öppnats ännu och planet skulle ju avgå 12.00

Jag tittade upp mot gatens skärm och där visade det sig stå Luleå! Jag fick lite panik, rev upp biljetten ur väskan och kollade på den. På den stod det gate 32. Det var antagligen den gate som planet skulle stå vid om det varit i tid, vilket det ju inte skulle vara, men jag skyndade dit för säkerhets skull. Gaten var stängd. Jag tittade på en överblicksskärm och nu stod det att planet hade avgått... 11.30 från gate 32. De hade inte sagt något om det i högtalarna och inga fler plan till Gbg skulle gå under dagen.

Ni kan ju förstå att jag blev förbannad! Nä, där förlorade Arlanda inrikes en kund för all framtid. Det blir tåg när jag ska åka inom landet i fortsättning istället. x2000 må ofta bli försenade, men bättre sent än aldrig!