Ja, grabben som fyller 4 månader idag har verkligen, som man brukar säga på engelska, "grown on me". Han har en så grymt härlig personlighet! Han är på många sätt väldigt lik Cinnober; framåt, nyfiken som få, glad och otålig. På samma gång är han lik Dianthus. De delar uttryck och han är så himla mysig och gosig. Han älskar att lägga sig till rätta och lata sig. Och jag älskar honom, sötnosen.   

Jag är fortfarande lite orolig över att han kanske fick Dinnos UVI(jag tycker att jag har rätten att vara nojig..), han kissade 4-5ggr på 1½ timme och såg lite koncentrerad ut när han gjorde det. Dock hade han ju i och för sig ätit gurka precis innan och det var inget småskvätt, inget blod och inga pip. Jag är nog bara fånig(*pepparpeppar*)...

Jaja, som ni förstår har Domino gått och blivit en solklar favorit här hemma, vilket är fullt förståligt. Av de tre veckor som Rabarber varit i min ägo har jag bara varit hemma en och en halv, så han är långt ifrån tam. Den närmsta tiden ska jag dock vara hemma. Då kanske jag kan få den personlighet jag såg förut att växa fram igen.

I skrivande stund är busarna ute på gräsmattan, som är mer utav en hömatta på många ställen nuförtiden.

De senaste veckornas värme, solsken och brist på regn har gjort stor skada, som ni ser. Jag fick placera buren på en av de få gröna platserna som finns kvar i trädgården.

Pappa hörde av sig i fredags och erbjöd rum över helgen i en stuga han hyrt för sommaren. Jag tackade ja och redan dagen därpå bar det av för att ta mig ner mot Göteborg. Ursprungsplanen var att jag skulle ta ett plan ner, men på grund av Arlandas dåliga organisering blev det inte av.

Jag kom dit i tid, tio i elva. Planet skulle avgå 11.30 och gaten skulle alltså stängas tio över. Jag såg upp mot skärmen fem i elva och där stod det att planet beräknades anlända 12.00 och ankomma på gate 37. Jag tog det då lugnt och satte mig vid gate 37 med en tidning i hand. 11.30 började jag undra... gaten hade inte öppnats ännu och planet skulle ju avgå 12.00

Jag tittade upp mot gatens skärm och där visade det sig stå Luleå! Jag fick lite panik, rev upp biljetten ur väskan och kollade på den. På den stod det gate 32. Det var antagligen den gate som planet skulle stå vid om det varit i tid, vilket det ju inte skulle vara, men jag skyndade dit för säkerhets skull. Gaten var stängd. Jag tittade på en överblicksskärm och nu stod det att planet hade avgått... 11.30 från gate 32. De hade inte sagt något om det i högtalarna och inga fler plan till Gbg skulle gå under dagen.

Ni kan ju förstå att jag blev förbannad! Nä, där förlorade Arlanda inrikes en kund för all framtid. Det blir tåg när jag ska åka inom landet i fortsättning istället. x2000 må ofta bli försenade, men bättre sent än aldrig!

Hemsidan är uppdaterad. Ugh, det var minst lika jobbigt som när jag uppdaterade efter att Cinnober avlidit, om inte ännu jobbigare. Jag har det fortfarande svårt att förstå att varken Dianthus eller Cinnober lever längre. Det försvårades lite extra i helgen, då jag drömde en grymt obehaglig dröm.
Känsliga borde kanske inte läsa...

Jag steg in i ett rum, som i drömmen fungerade som någon sorts grav. Jag gick till vänster i rummet och lyfte ett skynke från en 100x50 bur. Däri fanns mina gamla grisar Emma och Maja - men de levde! I drömmen tänkte jag då att det här var planerat, de var sjuka och skulle bo där och invänta döden. Vi skulle se efter dem en gång i veckan. Och så såg jag på dem, magra och i en smutsig bur, och insåg plötsligt vilken idiotisk idé det varit! Jag rusade omgående till min mor och sa till henne att vi akut skulle behöva åka till veterinären för att avliva marsvinen, avsluta lidandet. 

Jag sprang tillbaka in i gravrummet, men stannade upp vid ingången den här gången. Jag hade märkt en bur som stod mitt emot Majas och Emmas. Där stod buren jag använder nu, 120x60 stor, med huset placerat i mitten. Jag tittade närmare. I huset låg Dianthus och Cinnober tätt intill varandra, djupt insjunkna i dödens sömn. Synen skar i mitt hjärta, så jag skyndade mig och plockade med mig Emma och Maja, ett marsvin på var arm, för att bege mig mot bilen.

Väl utomhus kom jag på... "men vad är Maja för sjuk egentligen?". Hon var ju bara gammal och mådde annars bra, om man bortser från att hon magrat lite av det djurplågeri jag utsatt henne för. Jag kunde rätta till mina fel och låta henne leva vidare. Så såg jag ner mot min högra arm, där jag trodde att jag höll Maja. Men nej, det var inte hon... jag blev alldeles ställd, fick halvt panik. Höll jag just i ett dött marsvin...? Och inte vilket marsvin som helst - det var Dianthus!

I drömmen började jag gråta hysteriskt. Han skulle ju få vila i frid, inte störas av mig! Jag lät mamma ta över Emma och sprang tillbaka till gravrummet för att lägga tillbaka Dianthus. Men när jag satt på knä framför buren och höll på att lägga ned honom bredvid Cinnober blev situationen ännu konstigare. Cinno började nosa upp i luften efter honom och hälsade på sin kompis. Dinno låg stilla på marken en stund, men började sedan röra på sig han med. Ovant, som om han nyss väckts åter till liv.

För ett ögonblick kändes det som att allt skulle lösa sig. Det hade varit riktigt jobbigt ett tag, men nu hade något högre väsen upphävt det förflutna, gett mig en ny chans. Maja, Cinno och Dinno var friska och vid liv, Emma skulle få ett bra avslut. Fastän jag var riktigt omskakad och tårarna fortfarande rann nerför mina kinder, log jag svagt.

Jag öppnade ögonen. Drömmen gick i bitar framför mina ögon. Det tog en kvart för mig att inse att ingen av marsvinen levde. Som ni kan förstå blev jag rejält uppriven av detta, det var som att förlora dem på nytt. Jag kunde inte återhämta mig ordentligt efter det och kände mig väldigt förvirrad i flera dagar("Är det säkert att Maja, Dianthus och Cinnober inte lever? De levde ju bara häromdagen..."), ända fram till att jag träffade Domino och Rabarber igen i tisdags.

Det känns jobbigt att min hjärna ska skapa sådana här fantasier om natten. Jag har ju drömt en liknande dröm en gång tidigare, 10 dagar efter Cinnos död. Nu drömde jag detta, 17 dagar efter Dinnos död. Jag tror bestämt att jag drömt något liknande efter andra husdjurs bortgångar också. 

Usch, hoppas jag slipper sådana drömmar i fortsättningen. Visst, det är jättetrevligt att leva igenom sin dröm där allt känns bra, men det är verkligen jätteotrevligt att vakna då igen. Jag klarar inte att förlora mina djur på nytt bara för att jag går och lägger mig på natten...

Jag måste bara dela med mig om två speciella, roliga butiker som jag och Niklas stötte på i Hudiksvall stad i måndags.

En var som att stiga in i en nördbutik från sena 90-talet; gamla VHSer, vinylskivor, böcker och serietidningar, uråldriga tv-spel och äldre spelkonsoler. Det fanns också nyare DVDer, cd-skivor och spel, men en stor del var begagnat. Härlig butik alltså(om man bortser från den ofantliga mängden porrfilmer som fanns där också... men ska det vara en nördbutik så hör det väl till)! Jag tycker om gamla saker, hela butiken innebar meganostalgi för mig. Hade köpt hela Kalle Anka pocket-väggen ifall jag haft råd.

Den andra speciella butiken kändes också till viss del som tagen från 90-talet. Många av produkterna såg ut att komma från den tiden. Affären var verkligen udda. Men vad annat kan man förvänta sig när den är belägen i en örtdoftande källarlokal? Jag kunde inte begripa affärens inriktning. Dels såldes där vardagskläder(för alla åldrar) och söta dekorationer och presenter. Dels såldes där också skämtartiklar och erotikartiklar(sexleksaker, "manualer", spel, osv). Jaja, vi fick oss i alla fall ett gott skratt.


Fotat av Niklas bror. Butiksnamnet censurerat.

Jag antar att det var meningen att det skulle vara en hälso-/erotikbutik, med tanke på de fina fönsterdekorationerna. Men någonstans på vägen måste butiksägaren gått vilse, för annars hade väl denne inte också sålt kläder på gatan utanför till lågpris?

Det blev några grymt trevliga dagar nere i uppe i Hälsingland! Jag hade en jättetrevlig tid där. Jag träffade pojkvännen(Niklas) släktingar, en mycket trevlig skara. På lördagen åt vi lunch allihopa i Hudiksvall.

Efteråt hyrde vi ungdomar(jag, Niklas, Niklas brorsa, Niklas brorsas kompis) tre filmer. Det var en utmaning det! Niklas ville helst bara se action/thriller, hans brorsa ville helst bara se skräck, jag ville helst se drama och Niklas brorsas kompis verkade inte vilja se någonting. Hon var lite blyg. Till slut kom vi i alla fall fram till tre filmer; Shutter Island(jättebra), Hancock(okej), Tropic Thunder(bra).
Utöver dessa har Niklas och jag också sett Cubiq, en riktigt bra actionfilm om en känslolös framtid.

Haha, när jag läser upp det såhär låter det ju som att det är det enda vi har gjort. Men nej, det blev inte så mycket innesittande denna semester ändå.



I det dödligt heta sommarvädret har vi solat, badat, åkt båt, ritat, spelat kort och gått på stan. Jag köpte lite krimskrams från dollarstore, en ny favoritbutik, haha! Jag älskar låga priser. Innerst inne är jag faktiskt sparsam. Jag handlade lite annat smått och gott från andra butiker.



Och så fotade jag såklart! Ovan ser ni en bild jag tog när jag tröttnade på ritandet. Jag tyckte minsann att jag var lite lustig när jag stämplade pojkvännen(som förresten blev svarthårig i helgen) som joker, men han uppmärksammade inte det jag gjorde så mycket. Så går det när man är tillsammans med en bildestet.   

Imorgon bär det (troligen) av mot Hudiksvallstrakten för att bo med pojkvännen & co hos hans morföräldrar för nästa 3-5 dagar. Looking forward to it! Så vi hörs på bloggen om ca en vecka! Ska ta med mig kameran, så förvänta er en bildbomb till när jag kommer tillbaka.

Eller inte, man kan aldrig räkna med att allt blir som man vill att det ska bli.

Idag, 7/7, fyller min syster 18 år :-) Jag sänder varmaste gratulationer till henne! Av alla systrar jag har så tycker jag bäst om henne.. (vadå "du har bara en syster"? )

Nu är man ensam omyndig i familjen! Och ändå känner jag mig inte så liten.

Ny design på bloggen. Bara tillfällig, den kommer att ändras till något somrigare snart igen. Jag ville bara få bort förra fula designen för en stund. ;)