Jag klarar inte av att dygna. Jag försöker att göra det när jag vill vända tillbaka dygnet, så istället för att gå och lägga mig klockan 3 på natten, så planerar jag att gå och lägga mig 22 nästa samma dag. Hälften av gångerna slutar det dock med att jag somnar på förmiddagen istället och vänder på dygnet ännu mer.. score!

Som ni nog förstår, försökte jag mig på det inatt och ja...



Det bara går inte att lägga sig i en säng när man försöker dygna. Jag somnade klockan 10 på förmiddagen och vaknade för bara en och en halv timme sen.. jag måste nog dygna på riktig inatt, ifall jag vill komma tillbaka i rätt rytm någon gång. Och då ska jag inte lägga mig ner någonstans!

Vi får se hur det kommer att gå...

Jag kom just på att jag också skulle kunna ställa Rabarber i Brastad. Nu blev det lite extra intressant. Två utställbara grisar! Han skulle vara i det minsta laget(ha fyllt två månader dagen innan), men kanske är det värt att ställa honom ändå. Jag får fundera lite. Att ta sig dit är ju som sagt fortfarande ett litet problem.

Jag skulle ju ställa ut Domino i petclass på SM imorgon(kanske har jag glömt att skriva det på bloggen?), men nu ser det inte ut som att det blir av. Min kompis som jag skulle bo hos under SM har kanske fått in ringorm hos sina marsvin och då vill jag inte riskera att mina också kanske får det genom att bo hos henne.

Inga bussar eller tåg klaffar heller och min mor är inte glad i att köra 2-3 timmar på morgonen för att få dit mig. Marsvinsutställning är inte hennes favoritsyssla. Så nu missar jag antagligen hela evenemanget. Det känns riktigt trist.

Men Domino är i och för sig inte direkt utställningsduglig ändå. Han har hamnat i slyngelåldern och tycks alltså bara ha vuxit på längden. När marsvinen får tillbaka stora buren så tror jag att han kan bygga på lite muskler. Därför börjar jag fundera på om jag inte ska försöka gå på utställningen i Brastad. Dock skulle jag behöva skjuts dit i så fall... för många gånger har jag skådat min rastlösa fars uttråkning.    Hm, får se hur det blir.

Jaja, hur som helst ska Dommie få sig ett bad nu. Han har behövt ett ordentligt bad ett tag och den här veckan levererades mina Active Pet Care-schampon.

Bilderna blev mycket finare när jag själv bestämde fokusering. Smakprov kommer här. Jag tog bort alla tagna med auto - de var inget i jämförelse. Det blev bara marsvinsbilder, finns typ inget annat att fota vid den här tiden. Grisarna är så fina så.

 

 

Nedrans autofokus på mitt 18-105 VR Nikkor objektiv. Den är seg, den väljer fel fokuspunkter och bilderna uppnår inte sin fulla potential skärpemässigt. Det blev mycket finare, skarpare bilder när jag valde att fokusera på egen hand.

När jag för någon månad sedan läste att många andra använde auto var jag bara tvungen att pröva(enklare=bättre, trodde jag) och när jag jämför föregående resultat med nuvarande resultat, var jag mycket bättre på att själv välja fokuspunkter och fokusera!

Så nu stänger jag av den dumma autofokusen. Visst, man kan missa fotochanser när man fokuserar själv, men fokusen hamnar åtminstone rätt och det blir skarpt på riktigt. Jag ska åtminstone pröva och se om det är autofokusen som är felet, annars kan det vara någon annan inställning som är fel. Provbilder kommer senare ikväll.

Ja, den tredje filmen i Twilight-sagan var inte så pjåkig, ärligt talat. Jag tyckte om den, mycket! Det var en jättetrevlig mix av romantik och fight den här gången. Antagligen kommer jag att se om den om något halvår, så det är ju positivt. Jag är rädd att själva bioupplevelsen kan ha höjt den högre än den förtjänar i mina ögon, men det blir till att se.



Rekommenderas till alla som gillar intensiva, orealistiska tjejfilmer med en nypa action.   

Hej juli månad! Jag borde köpa en födelsedagspresent åt syrran som fyller år snart, snart(men först av allt fixa klart pojkvännens present som är typ en halv månad sen nu  )... hm... får prata ihop mig med mamma.

Tilläggs gärna i rubriken:

Jag satte "rädda" Rabarber på matbordet efter sena middagen runt 22-tiden och trodde att han skulle sitta still, så feg som han är i buren. Men icke, han började genast nyfiket gå runt på bordet och undersöka allt. Snabbisen skulle också allt längre bort från mig och min mamma och gick därför runt en skål på andra sidan bordet, smög längs bordskanten.

Hönsmammiga jag hävde mig därför över bordet för att få fatt i busfröet, helt utan att tänka på de levande ljusen på mitten av bordet. Och ja, ni kan ju fatta vad som hände. Mitt hår fattade inte eld, men topparna på en tuss hår blev så varma att de gick av. I alla fall 3-4 cm gick bort(inte så farligt mycket av mitt hår).

Hoppas att det inte syns sen. Det går inte riktigt att se just nu.