Mindes just vad jag drömde inatt. Minnet är lite luddigt, men ändå ganska klart. Jag drömde att jag hade valt operation istället för avlivning och att Cinno hade överlevt den. På samma gång hade jag ändå Domino, så de tre hanarna bodde ihop.

I samma dröm levde Emma och Maja. Emma var så gammal som hon var när hon dog(6 år), vägde bara 660g och var döende. Jag hade beslutat mig för att låta henne avlivas, men var inte ledsen. Hon var så pigg, fin, gammal och glad och skulle få det finaste möjliga avslutet. Kvarvarande tant Maja skulle få en trevlig tort'n'white-dam som sällskap.

Vad ledsen jag blir nu... om bara livet hade funkat så. Dumma drömmar, nu känner jag inte bara saknaden efter Cinno, utan även saknad efter Maja och Emma. Hoppas att ni har det bäst där vid regnbågsbron, älsklingar.  

     

På sistone har det ju kretsat en hel del runt marsvinen, så jag har inte lagt så mycket tid och tanke på mig själv. Jag har umgåtts lite med pojkvännen, pluggat lite matte and that's it. Inte mycket mer speciellt i alla fall. Resten av tiden har bara varit slötid där jag inte gjort något jag velat göra direkt.

Eller jo, en sak har väl stuckit ut ur mängden. I torsdags hade vi en konsert för skolan. Jag sjöng första versen i låten "It's coming around again" med Simon Webbe. Det gick som vanligt sämre på konserten än på genrepet. Nervositeten tog verkligen över, mer än vanligt. Jag glömde massor av saker.

Nervositeten var så ovanligt stark av anledningen att denna konsert var den sista konserten jag har ett solo på under min tid på den här skolan. Det känns väldigt sorgligt...

Min musiklärare frågade innan konserten varför jag inte ska fortsätta med musikinriktning och jag blev alldeles stum. Kunde inte riktigt förstå varför, just i det ögonblicket. Mina tidigare anledningar bara bleknade. Ville jag verkligen ge upp det här? Att sjunga på scen och att sjunga med ett proffsigt band. Musikläraren har kallat min grupp den bästa ettan hon haft. Kan jag lämna det bara sådär? Musik, en av de saker jag verkligen brinner för. Jag mumlade fram något stammigt svar till läraren och skyndade sedan iväg.

Det är så lätt att glömma vad man älskar. Jag älskar musik. Men ska jag fortsätta med musik kan jag inte göra det på den här skolan. Och jag vill verkligen inte göra det någon annanstans. Därför ska jag inte fortsätta med musikinriktning på gymnasiet.