Nej, med rubriken menar jag inte att jag gått upp i vikt och blivit super size-stor, lyckligtvis. Jag och pojkvännen har fastnat för dokumentärer på sistone och glott på en hel del olika. Igår såg vi på dokumentärfilmen Super Size Me och det måste nog vara en av de bästa dokumentärfilmer jag sett(slår inte The Unconvenient Truth, dock  ). Och till skillnad från många brukar jag tycka om dokumentärer.

Super Size Me är en dokumentärfilm från 2003 där en kille i trettio dagar enbart ska leva på McDonaldsmat. Han måste äta det till frukost, lunch och middag. Syftet med experimentet var att se hur onyttig (McDonalds) snabbmat egentligen är. Från början var han av exeptionellt god hälsa. Under månaden gick han upp elva kilo, fick en skadad lever och kolesterol-och andra värden höjdes till ohälsosamma nivåer. Förutom att följa hans process får man veta mer om hur snabbmat och fetma hänger ihop, hur det påverkar barn o.s.v

Tydligen lider 20-30% av USA:s befolkning av fetma(d.v.s. de har ett BMI över 30), jämfört med Sveriges knappa 5-10%.

Den gav mig riktiga tankeställare. Nu är ju frågan hur många av dessa tankar som faktiskt kommer att slå i verket, men pojkvännen och jag planerar att ordna någon pakt där vi ska vara nyttigare. Hur det än blir, räcker tankar ganska långt i alla fall. McDonalds kommer jag inte att äta mycket på i fortsättningen i alla fall. Kan inte påstå att jag någonsin ätit mycket där dock(någon gång-ett par gånger i månaden i snitt och aldrig stora måltider)... men nu ska jag medvetet inte äta mycket där!    Av anledningen att maten är onyttig, inte för att jag enbart finner den fullkomligt osmaklig.

Hur som helst, bra film! Jag rekommenderar den.

...om du läser detta, snälla kommentera eller skicka ett sms eller nåt.