Ja, marsvinen är rena och fina.  

Häromdagen klippte jag Dinnos päls(minus 5-7 cm päls och hans päls är fortfarande lång) och klor, samt filade förhårdnader. Nu är han vårfin och så söt så! Bara öronrengöring kvar på tur, sen är han i princip redo för PET-utställning. Hans ögonlock hänger inte så mycket för närvarande, så jag funderar på om jag inte ska ställa ut honom på SM ändå. Kanske är det värt det att chansa; ställa ut honom och försöka knipa åt det där sista silverkortet innan han "pensioneras" från utställningarna...

Dommie har också blivit vårfin. Smutsbubben fick sig ett bad för ett par dagar sedan och har så härligt mysig pälskvalitet nu. Nyklippta klor har han också(tack, nu sticks de inte längre!). Han skötte sig jättebra, har blivit så modig och framåt. Jag tror att han kan bli en riktigt social gris i slutändan, så fort blygheten har gått över helt och hållet. I famnen är han i alla fall nyfiken och rolig som få.  

 Jag har börjat bli lite marsvinsbebiskär igen(kan äntligen känna mig lite glad över att ha en bebisnykomling i hushållet) och är återigen exalterad av faktumet att jag kommer att ha fyra marsvin istället för två senare i år. Det ska bli så kul! Två marsvin är för få. Jag vill ha ännu mer liv och rörelse, ännu fler individer att vårda, vaka och ta hand om.

P.S Påminnelse till mig själv: Köp mer marsvinsschampo. D.S

När N berättade om spelet var jag väldigt skeptisk till det. Pandemic 2 heter det och det går ut på att skapa ett virus så kraftigt att hela jordens befolkning utrotas.

När jag startade spelet hade jag aldrig kunnat ana att jag faktiskt skulle tycka om det! I skrivande stund sitter jag faktiskt och låter jorden gå under inför mina ögon, samtliga invånare ska dö av leversjukdomar och annat smått och gott. Die, people, DIE!

Det bor visst en liten sadist inom mig..   

Vårdesignad blogg. Någon bild på repeat, men, men... det är en välfungerande tillfällig lösning.

Nu har lilla Dommie bott här i tre veckor. För några dagar sedan fyllde han två månader och på samma gång klev han över 400grams-gränsen. Har förresten fått veta att han enligt kommande registreringsbeviset heter Margo. Jag tror att jag föredrar Domino.   Min lilla snutt...

Dianthusen, som fyller 2 år och 2 månader idag, har på samma gång gått ner lite till en mer idealisk vikt(nu får han allt ta och stanna där...), 1090g cirka.

Grattis, pojkar!

Jag såg på Joe Laberos show igår. Det kom lite oväntat att jag skulle med på den, men jag kan inte klaga.    Jag fick ju se Sveriges bästa trollkarls verk. Det var grymt häftigt och roligt att se, fastän jag kunde räkna ut(eller åtminstone anta) hur han gjorde det mesta.

Det var fyra saker jag verkligen inte kunde fatta hur han gjorde, varav jag i två fall måste misstänka att hans "hjälp från publiken" egentligen var några av hans anställda. En sak han gjorde med ett snöre kunde jag verkligen inte förstå mig på. Hur kan man få ett snöre som klippts i flera bitar att bli helt igen? Och hur kan man få snörbitar att byta längd?

Sen gjorde han något med en sedel så att den "förvandlades" till en annan sedel, vilket jag inte heller kunde lista ut hur.. ni kan se honom göra tricket här, tillsammans med ett till trick, som dock inte var med på showen. Det kan jag inte heller förstå mig på.

...och storknatten har krympt en aning! Mycket bra.

Vikter idag (18/5)
Viktskillnad sedan 7/5 ses inom parentes.
Dianthus: 1121g (ca. -20g)
Domino: 393g (+79g)

Skulle fortfarande önska att Dinno kunde minska ca. 20g till. Domino får öka i den takt han finner passar.    Någon hjälp på traven behöver han i varje fall inte, han äter som en häst, lilla Dommie.

 

*andas ut* Det är inte bara den heta värmen(20 grader!) som fått mig att svettas de senaste dagarna. Idag hade vi nämligen nationellt prov i Matematik B, alla delar. Man tror att fyra timmar ska räcka gott och väl, då det är den längsta provtiden jag någonsin suttit, men ändå blev de sista två timmarna en tids REN STRESS! Och tydligen var jag inte dålig på att visa det för omgivningen heller, med mina trötta suckar, mitt halvmumlande, mina rörelser som skakade av nervositet och mina oroliga blickar mot klockan gång på gång. Jag skrev in i det sista.

Det gick väl inte riktigt som önskat, men terminens tyngsta moment är äntligen över, så jag kan inte annat än vara glad.Utöver detta är det prick tre veckor kvar till sommarlovet idag. Det går inte att förneka sommaren längre. Snart är ledigheten här!

Om jag ska vara glad eller ledsen över det vet jag inte riktigt dock. Avslutningen innebär ett avslutat kapitel på den här skolan för mig. Och redan nu efter matteprovet har jag börjat undra - vad ska jag göra nu?   Tänkte rent instinktivt "jag måste stänga av datorn snart, för jag måste plugga matte", men... det stämmer ju inte! Jag har knappt någonting kvar att göra den här terminen, mitt jobb är i princip redan avklarat i skolan. Jag saknar redan att plugga, haha...

Får väl studera spanska med syrran i sommar, så att jag håller mig aktiverad. Hon kommer ju hem från Spanien då, yay!

Vågar inte lägga upp några bilder på pojkvännen, då jag inte vet om han skulle tillåta det. Så här får ni se några av de djur-och naturbilder jag tagit de senaste dagarna. Klicka för att se förstoring.