Jag trodde att hoppet var helt ute där ett tag. Innan jag gick till veterinären igår var jag så säker på att jag skulle välja operation ifall valmöjligheten skulle dyka upp. Då hade jag dock ingen aning om vad detta skulle kunna ligga på. Veterinären ringde runt till ett antal andra kliniker och hemma ringde vi själva runt till ett par. Samtliga av dessa sa att priset skulle gå på runt 7000kr, minst.

Totalkostnaden för Dianthus veterinärvård skulle alltså bli på runt 10000. Det har varken jag eller min mamma råd för. När vi hade två stycken gnagarkunniga veterinärkliniker kvar att ringa kändes det hela hopplöst och rentav hemskt. Att känna att man inte kan göra det man känner är för djurets bästa, bara på grund av att det inte finns pengar att tillgå, var verkligen en förfärlig känsla.

Min mor ringde den näst sista djurkliniken och förklarade hur det låg till. Den som svarade i telefon var verkligen engagerad och kollade med både kolleger och ledning för att sedan ringa tillbaka till oss. Och de gick med på att göra operationen för ett billigare pris(det vi maximalt kan betala för operationen), fastän de vanligtvis brukar hålla sig kring normalkostnaden! Det går änglar på jorden!  

Operationen är bokad till torsdag nästa vecka. Hoppas att urinstenen håller sig på plats till dess och inte hinner dra sig in i urinröret... det finns mycket att hoppas på.

Underbara Dianthus, nu får du en chans i alla fall, om än en liten. Och jag får en chans att gottgöra i alla fall ett av mina misstag. Jag ska göra allt jag kan för att få dig att leva och må bra.