Här är han då, Idefix Rabarber. Lillgrisen föddes den 6:e maj 2010 och är en dundersöt alpaca med många virvlar placerade på lite tokiga ställen. Han ska vara zobel/white, men det är lite osäkert. Antingen är han en ovanligt chokladig brun zobel eller så är han chocolate/white. Uppfödare är då Ida Högberg, SMF 303 Idefix.

Han är helt klart en hane storlek större, för att vara långhår. Vägde 471g innan marsvinen fick middag. Och jag som tyckte att Domino var stor som vägde 400g när han var lite äldre än Rabarber är nu! Men det är ju olika hur snabbt de växer, kanske stannar Rabbe(eller hur jag nu ska förkorta namnet...) i växten ganska tidigt sen, who knows? Hans föräldrar var ju inte så fasligt stora, vad jag vet.

Jag är i alla fall glad att jag fick hem den här killen. Han har det där "typiska" Idefix-utseendet över sig som jag tycker om. Jag ser lite Dianthus och Cinnober i honom... jag saknar att ha coronet hemma, men kanske får jag hit någon inom en inte alltför snar framtid. Man vet aldrig vad ödet har i planerna.

Rubriken kanske är lite vilseledande. Men detta blogginlägg handlar om Rabarber och Domino. Jag åkte i alla fall till Ida Högberg för att kika på marsvin och det fanns ju en del att välja på. På vägen dit var jag ganska säker på att det skulle bli en tillfällig inackordering, men när jag varit där ett tag och jag hållit i snart 8 veckor gamla Rabarber en längre stund så blev det ju mindre självklart.

Till temperamentet verkade han vara väldigt lik Domino: nyfiken, pussig och han var också ovanligt framåt för att inte ha varit hanterad så mycket, tycker jag. Även till utseendet var han lite lik Dommie. Han har en vit underläpp, en vit fläck på pannan och liknande fördeling av mörkt och ljust. Han verkade helt enkelt vara en perfekt lekkamrat för Domino! Så lillpojken fick följa med mig hem för att stanna här permanent. Han är så söt, så söt.

Ihopsättningen gick galant. Domino "gjorde en Dianthus" och satte sperma i nykomlingens päls, men den lilla klumpen gick grymt mycket lättare att få bort än den gigantiska som D själv fick när han var ny här. Händelseförloppet blev också likadant - direkt efter detta blev det ganska lugnt. De la sig till rätta bredvid varandra och myste, putsade till och med på varandra vid några tillfällen. Dommie verkar verkligen jätteglad över sällskap!

Så det har varit en ganska bra dag! Först blev det lite kvalitetstid med mamma iom bankbesöket osv, sen blev det trevligt djursnack med Ida i ett par timmar och till sist lite mys med grisarna. Otroligt vad mycket det finns att säga om dessa små liv.